Aspprojektet dag 1 måndag 14 april
Idag började vi. Kanoterna hade levererats till en parkeringsficka mellan järnvägen och E4án lite söder om Rosersberg. Eleverna kom cyklande på andra sidan järnvägen och vi kunde titta på varann genom tunneln där Verkaån rinner igenom banvallen. Verkaån rinner från Fysingen till Oxundasjön. Genomsvettiga på en gång efter kanotsjösättning kunde 11 kanoter snart glida iväg uppströms mot E4án. Vi fastnade i vass och annan bråte och det var inte så lätt att styra rakt i början. Märkligt hur E4, Arlanda flygplats, Svinrakan, Mac Donalds och järnvägen omgav oss från alla håll och ändå befann vi oss mitt i naturen! Vi letade efter strömmande vatten med sten och grusbotten, som är Aspens lekmiljö.
Framme vid E4án stannade vi för rådslag. Det blev frökens entusiasm som bestämde, vi tar oss under! Det var mycket trångt och gott om spindelnät, nån fick en spindel i munnen men vi klarade oss igenom helskinnade och nu sken solen varmt, långtradarchaffisarna vinkade och tutade muntert, lärkan sjöng och tre ormvråkar kretsade över oss. Nu hade alla blivit varma i kläderna. Men något strömmande vatten hittade vi inte. Till sist vände vi tillbaks till järnvägen för lunch på en åker. Jag och Janne smög oss iväg på en egen liten spaningstur neråt ån där vi visste att det var lite mer fart på vattnet. Vi såg fisk, sekundsnabba glimtar som svischade förbi bland strömmande vatten men om det var aspar vet vi inte säkert. Någon jag såg tydligare såg mer ut som björkna eller kanske brax men andra skulle kunnat vara asp kanske, det gick så förskräckligt snabbt och var skuggigt och mörkt inne bland träden.
Efter lunchen dök Jens från lokaltidningen upp och dokumenterade vårt arbete. Vi gick alla bort till det strömmande vattnet och spanade så gott det gick. Vi la också i romfällor, dvs hönsnät och kräftburar som de klibbiga romkornen gärna fastnar på. Får vi inte se nån säker asp så kan vi skicka in några romkorn (om vi får några) på DNA analys via Uppsala universitet till Sydkorea. DNA analysen ger svar på om romkornen verkligen kommer från asp eller om det är mört- eller idrom istället. Mört och id leker vid samma tider och platser och deras romkorn är väldigt lika varann, det skiljer bara nån tiondels millimeter i diameter i genomsnitt i storlek, annars helt lika.
Vi avslutade med att gå och tittade på en jätteasp (trädet alltså) som blivit fälld av en bäver tvärs över ån. Tänk att bävern finns här, och att de kan fälla såna jätteträd! Otroligt, det började då också regna och straxt hagla otroligt mycket så vi fick fly tillbaks till vår utrustning och cyklar. Vi fick under dagen rapport från Magnus på Upplands Väsby Naturskola som också var ute och tittade på asp med en klass. De var på Sveriges kanske mest kända aspleklokal i Rotsunda och hade sett asp!! Så jag och Janne avslutade dagen med att åka dit för att för första gången i våra liv verkligen få se en asp på riktigt. Vi fick se mängder. Uppskattningsvis 40-50 stycken längs en hundrameterssträcka av ån. Ett magiskt trick är polaroidglasögon, med dem på massor av fisk, utan glasögon bara skymtar av enstaka fiskar, oerhört effektiva!! Asparna såg ut som torskar på något vis, stora och liksom mjuka och smidiga, inte som såna där stela pansarmörtar. Jag tyckte definitivt att de såg aptitliga ut, men aspar är faktiskt fridlysta nu under lekperioden. Tänk om torsken kunde fridlysas också.
I morgon skall vi träffa en ny klass och uppleva nya äventyr.
Hälsningar Peja och Janne / Naturskolan i Sigtuna
Framme vid E4án stannade vi för rådslag. Det blev frökens entusiasm som bestämde, vi tar oss under! Det var mycket trångt och gott om spindelnät, nån fick en spindel i munnen men vi klarade oss igenom helskinnade och nu sken solen varmt, långtradarchaffisarna vinkade och tutade muntert, lärkan sjöng och tre ormvråkar kretsade över oss. Nu hade alla blivit varma i kläderna. Men något strömmande vatten hittade vi inte. Till sist vände vi tillbaks till järnvägen för lunch på en åker. Jag och Janne smög oss iväg på en egen liten spaningstur neråt ån där vi visste att det var lite mer fart på vattnet. Vi såg fisk, sekundsnabba glimtar som svischade förbi bland strömmande vatten men om det var aspar vet vi inte säkert. Någon jag såg tydligare såg mer ut som björkna eller kanske brax men andra skulle kunnat vara asp kanske, det gick så förskräckligt snabbt och var skuggigt och mörkt inne bland träden.
Efter lunchen dök Jens från lokaltidningen upp och dokumenterade vårt arbete. Vi gick alla bort till det strömmande vattnet och spanade så gott det gick. Vi la också i romfällor, dvs hönsnät och kräftburar som de klibbiga romkornen gärna fastnar på. Får vi inte se nån säker asp så kan vi skicka in några romkorn (om vi får några) på DNA analys via Uppsala universitet till Sydkorea. DNA analysen ger svar på om romkornen verkligen kommer från asp eller om det är mört- eller idrom istället. Mört och id leker vid samma tider och platser och deras romkorn är väldigt lika varann, det skiljer bara nån tiondels millimeter i diameter i genomsnitt i storlek, annars helt lika.
Vi avslutade med att gå och tittade på en jätteasp (trädet alltså) som blivit fälld av en bäver tvärs över ån. Tänk att bävern finns här, och att de kan fälla såna jätteträd! Otroligt, det började då också regna och straxt hagla otroligt mycket så vi fick fly tillbaks till vår utrustning och cyklar. Vi fick under dagen rapport från Magnus på Upplands Väsby Naturskola som också var ute och tittade på asp med en klass. De var på Sveriges kanske mest kända aspleklokal i Rotsunda och hade sett asp!! Så jag och Janne avslutade dagen med att åka dit för att för första gången i våra liv verkligen få se en asp på riktigt. Vi fick se mängder. Uppskattningsvis 40-50 stycken längs en hundrameterssträcka av ån. Ett magiskt trick är polaroidglasögon, med dem på massor av fisk, utan glasögon bara skymtar av enstaka fiskar, oerhört effektiva!! Asparna såg ut som torskar på något vis, stora och liksom mjuka och smidiga, inte som såna där stela pansarmörtar. Jag tyckte definitivt att de såg aptitliga ut, men aspar är faktiskt fridlysta nu under lekperioden. Tänk om torsken kunde fridlysas också.
I morgon skall vi träffa en ny klass och uppleva nya äventyr.
Hälsningar Peja och Janne / Naturskolan i Sigtuna
Kommentarer
Trackback
