Aspprojektet 2008 avslutning...
Hej
Vårt aspletande är nu till ända och vi har lärt oss en väldig massa saker!
tillexempel:
1. Det verkar inte leka asp i Lövstaån, i varje fall inte på det bästa ställe vi hittade och som verkade riktigt lovande (under bron där Uppsalavägen går över ån). Hade aspen lekt där så hade vi hittat rom, men det gjorde vi inte. Rommen är verkligen en mycket effektiv metod att spåra aspen på, en stor hona (och riktigt stora aspar har vi ju sett) kan lägga en halv miljon ägg. Inte konstigt att man hittar dem alltså. De fastnar på det mesta, och våra romfällor har fungerat utmärkt., särskilt kräftburarna.
2. Det gör det ju ännu mer intressant att provfisket i Garnsviken gav så gott resultat på asp, vad gör den där? Är det en jättebarnkammare för asparna från Rosersberg, Uppsala och Väsby/Rotebro? Eller ungdomsgård? Vad aspen gör under sina första år är inte så väl känt och kan ju bli en spännande fortsättning på projektet!
Att sen få veta hur de stora, vuxna fiskarna rör sig skulle också vara spännande att veta, att på något sätt märka fiskar precis som man ringmärker fåglar och sen genom återfångster kunna få ledtrådar kring fiskarnas rörelser.
3. Vår asprom har kläckts och ett litet gäng småaspar (18-20 mm) simmar piggt omkring i ett litet akvarium på Näsudden. De är tydligt att de är stimfiskar i den här åldern i alla fall. Vi har ganska gott om bilder och små filmsnuttar av dem i olika storlekar, de är väl ca 4 veckor just nu. Men de är förfärligt besvärliga att fotografera.
Vi tackar alla deltagande elever,föräldrar och lärare, Söderby för kanottransporter, Stadsbyggnadskontoret för stöd och hjälp, Sigtunabygden tidning för fint reportage, Miljö och hälsoförvaltningen för miljöstipendiet samt Joel, Jenny, Pelle och andra Aspexperter som gett oss massor av stöd och kunskap. Vi återkommer nog med nya idéer framöver!
Lite kompletterande bilder kommer förhoppningsvis snart in på bloggen också, blandannat ursöta yngelbilder.
Hälsningar Peja och Janne/ Naturskolan i Sigtuna
Vårt aspletande är nu till ända och vi har lärt oss en väldig massa saker!
tillexempel:
1. Det verkar inte leka asp i Lövstaån, i varje fall inte på det bästa ställe vi hittade och som verkade riktigt lovande (under bron där Uppsalavägen går över ån). Hade aspen lekt där så hade vi hittat rom, men det gjorde vi inte. Rommen är verkligen en mycket effektiv metod att spåra aspen på, en stor hona (och riktigt stora aspar har vi ju sett) kan lägga en halv miljon ägg. Inte konstigt att man hittar dem alltså. De fastnar på det mesta, och våra romfällor har fungerat utmärkt., särskilt kräftburarna.
2. Det gör det ju ännu mer intressant att provfisket i Garnsviken gav så gott resultat på asp, vad gör den där? Är det en jättebarnkammare för asparna från Rosersberg, Uppsala och Väsby/Rotebro? Eller ungdomsgård? Vad aspen gör under sina första år är inte så väl känt och kan ju bli en spännande fortsättning på projektet!
Att sen få veta hur de stora, vuxna fiskarna rör sig skulle också vara spännande att veta, att på något sätt märka fiskar precis som man ringmärker fåglar och sen genom återfångster kunna få ledtrådar kring fiskarnas rörelser.
3. Vår asprom har kläckts och ett litet gäng småaspar (18-20 mm) simmar piggt omkring i ett litet akvarium på Näsudden. De är tydligt att de är stimfiskar i den här åldern i alla fall. Vi har ganska gott om bilder och små filmsnuttar av dem i olika storlekar, de är väl ca 4 veckor just nu. Men de är förfärligt besvärliga att fotografera.
Vi tackar alla deltagande elever,föräldrar och lärare, Söderby för kanottransporter, Stadsbyggnadskontoret för stöd och hjälp, Sigtunabygden tidning för fint reportage, Miljö och hälsoförvaltningen för miljöstipendiet samt Joel, Jenny, Pelle och andra Aspexperter som gett oss massor av stöd och kunskap. Vi återkommer nog med nya idéer framöver!
Lite kompletterande bilder kommer förhoppningsvis snart in på bloggen också, blandannat ursöta yngelbilder.
Hälsningar Peja och Janne/ Naturskolan i Sigtuna
Aspprojektet Söndag 4 maj
Vi samlade in lite rom från Verkaån när vi vittjade romfällorna där för sista gången förra veckan. Det var gott om rom, men vattennivån hade sjunkit väldigt redan. Nu har vi rom i akvarier på Näsudden och hemma för att se om vi kan föda upp lite aspyngel och lära oss hur de ser ut. Idag tittade jag med lupp och fick se ett par ögon som plirade tillbaks på mig inuti ett romkorn! Alltså är det befruktad rom och nu kläcks de nog snart kan jag tro. Mycket spännande!
Fortsättning följer.
Peja / Naturskolan i Sigtuna
Fortsättning följer.
Peja / Naturskolan i Sigtuna
Aspprojektet 24 april Stormöte i Uppsala
Hej! Här är några av de närmare 60 aspentusiaster som samlades i Uppsala igår. Vi tittar på de byggen som gjorts i Fyrisån mitt i Uppsala för att aspen skall kunna vandra upp till lekplatser de varit avstängd från i 160 år. 
tillexempel hit 
längs de här asptrapporna.
här inne i huset finns en elektronisk fiskscanner som känner av räknar och "fotograferar" alla fiskar som vandrar längs de nya vattenvägarna. Länge har dammbyggena stoppat all sådan vandring för fisken, inte bara asp utan alla möjliga fiskar vandrar gärna upp i åar. 
En aspdekoration och information vid kvarnfallet.
Mest var vi inomhus och lyssnade till 14 olika föredrag som alla handlade om aspen och hur man bäst kan skydda den och ta reda på mer om hur den lever. En kom tillochmed från Finland för att berätta hur man arbetar där.
Ni skall få en liten sammanfattning av vad de talade om och sen vad jag tyckte var det viktigaste.
Olika tankar om Asp- "kockens ultimata utmaning"
- traditionellt som kokt, torkad eller inlagd, senare tid rökt (gammal kokbok)
- ätes mest rökt i Finland, anses delikat
- aspen själv äter benlöja, nors och småmört som vuxen
- ung liknar kan förväxlas med benlöja
- gammal med färna eller id
- unga i stim, gamla ensamlevande
- kanske leker aspen i sjöar på speciella ställen, undervattensgrusåsar, men ingen verkar veta säkert
- ungefär 70 lekplatser i Sverige
- förr fanns särskilda nät för att fånga asp, 75 mm maskor
- ynglena äter stora zooplankton (pyttesmå djur som driver runt i vattnet
- i floden Elbe har en märkt asp flyttat 166 km!
- kan bli 20-25 år gammal
- att leka i forsande vatten kan vara ett sätt att skydda sin rom från romätande fiskar, det måste ju vara svårt att kämpa med simmadet samtidigt som man letar efter små romkorn att äta
- aspen attackerar mycket snabbt och kratfullt, slukar sitt byte eftersom den inte har några tänder
- i östergötland använde man asp till smörgåstårta!
- före första världkriget var aspen mycket välkänd
- aspens namn tros komma från trädet asp (liknande färg som aspbark), liksom björken gett namn till björkna
- ben från asp har hittats på vikingatida boplatser
- lite tyst i bakgrunden hörde jag viskningar att asp på 13 kilo fångats i Sverige (och nog kan bli 15-16 kilo)!
DNA undersökningar av romkorn är en viktig metod för framtiden, för artbestämning och vandrings/släktskapsförhållanden. Det här är bilder från våra insamlingar i Verkaån i måndags.
De små aspbarnen vet man väldigt lite om. De liksom "försvinner" och sen dyker de upp igen när de blivit stora, det är sällan de hittas alls men man tror att de håller till i lugnare vatten där det är gott om stora zooplankton att äta. 
Om vi skall fortsätta undersöka aspen med skolklasser tycker jag det vore spännande att- satsa på märkning av asp för att lära oss mer om hur de vandrar
- ta reda på var de små asparna håller hus
- kunna DNAtesta släktskap mellan aspar, tyvärr verkar det svårt, eller i varje fall dyrt, man måste ta reda på aspens hela DNA för att kunna välja ut rätt delar att undersöka sen om jag förstod det rätt.
- fortsätta att paddla i de spännande och väldigt okända åarna i kommunen
.
Vi får se om vi hittar någon rom i Lövstaån, hittills har det ju inte varit något men vi ger det någon vecka till och letar, det vore ju så kul om det blev 71 kända lekplatser i Sverige tack vare skolorna i Sigtuna kommun!
Vi hörs igen
Peja och Janne / Naturskolan i Sigtuna
Aspprojektet dag 6 tisdag 22 april
Hej igen alla ni som deltar i aspprojektet, samt andra intresserade som får syn på detta mycket spännande skolarbete. Idag har vi varit ute på paddling igen. Denna gång i Lövstaån från bron ner till Garnsviken. Vi har ju gjort denna paddling en gång innan och visste nu att tillbaks kommer vi inte.
Idag kom barnen cyklande längs landsvägen och kanoterna väntade tålmodigt på dem. Det går bara bättre och bättre med sjösättningarna, idag blev det nog nytt rekord. Dagens uppgift var framförallt att kontrollera de romfällor som ligger ute i anslutning till bron och paddlingen var mest för nöjes skull, samt att få känslan för den väg asparna simmar upp mot strömt vatten, OM det nu leker någon asp i Lövstaån. 
Vattenståndet i ån är fortfarande högt, men är nog lite på nedgång. 
Vi stannade på några platser längs vägen för att samla ihop skaran, 11 kanoter idag, och för att fika. När vi var färdiga lyckades vi lasta upp alla kanoter på det jättehöga kanotställen och fick börja vandra tillbaks mot cyklarna. 
Tittut
Värsta snygga snoken
Ormkringla
Tillbaks vid bron så spanade vi på ormar. Idag var det bara snokar, en stund trodde jag att jag såg en huggorm men det var fel. Jag vet inte hur många de var men jag såg minst fem samtidigt! Och de väste och rasslade bland de solvarma stenarna.
Efter att vi tagit farväl av klassen som började få lite brottom så kollade jag ocj Janne på ett par av romfällorna. Det fanns rom! Man det är inte asprom utan någon annan fisk. Kanske abborre? Vi såg många småabborrar i och intill fällorna, eller är de bara där och käkar färsk smaskig rom från andra fiskar? Vi vet inte men skall försöka kolla upp.
Jag hade ingen röst idag och Janne vilar urr sig på flytvästarna, säkerheten framför allt! Vi har nu genomfört alla paddlingar som vi planerat i projektet för i morgon har vi tänkt vandra från Lövsta och norrut längs ån kanske ända till Kvarnfallet som vi besökte första andra dagen. Vi är lite möra alltså men otrolit´gt nöjda med hur bra allt fungerat, och inte en enda kanot har tippat omkull på hela tiden, även om det varit nära några gånger, även idag hörde jag talas om.
Jag kommer fortsätta att blogga här lite sporadiskt under någon vecka till med rapporter från de romfällor vi har liggande ett tag till, samt från det stora aspmötet i Uppsala på torsdag förståss!
Tack för idag
hälsar
Peja och Janne / Naturskolan i Sigtuna
Idag kom barnen cyklande längs landsvägen och kanoterna väntade tålmodigt på dem. Det går bara bättre och bättre med sjösättningarna, idag blev det nog nytt rekord. Dagens uppgift var framförallt att kontrollera de romfällor som ligger ute i anslutning till bron och paddlingen var mest för nöjes skull, samt att få känslan för den väg asparna simmar upp mot strömt vatten, OM det nu leker någon asp i Lövstaån. Vattenståndet i ån är fortfarande högt, men är nog lite på nedgång. Vi stannade på några platser längs vägen för att samla ihop skaran, 11 kanoter idag, och för att fika. När vi var färdiga lyckades vi lasta upp alla kanoter på det jättehöga kanotställen och fick börja vandra tillbaks mot cyklarna. TittutVärsta snygga snokenOrmkringlaTillbaks vid bron så spanade vi på ormar. Idag var det bara snokar, en stund trodde jag att jag såg en huggorm men det var fel. Jag vet inte hur många de var men jag såg minst fem samtidigt! Och de väste och rasslade bland de solvarma stenarna.
Efter att vi tagit farväl av klassen som började få lite brottom så kollade jag ocj Janne på ett par av romfällorna. Det fanns rom! Man det är inte asprom utan någon annan fisk. Kanske abborre? Vi såg många småabborrar i och intill fällorna, eller är de bara där och käkar färsk smaskig rom från andra fiskar? Vi vet inte men skall försöka kolla upp.
Jag hade ingen röst idag och Janne vilar urr sig på flytvästarna, säkerheten framför allt! Vi har nu genomfört alla paddlingar som vi planerat i projektet för i morgon har vi tänkt vandra från Lövsta och norrut längs ån kanske ända till Kvarnfallet som vi besökte första andra dagen. Vi är lite möra alltså men otrolit´gt nöjda med hur bra allt fungerat, och inte en enda kanot har tippat omkull på hela tiden, även om det varit nära några gånger, även idag hörde jag talas om.Jag kommer fortsätta att blogga här lite sporadiskt under någon vecka till med rapporter från de romfällor vi har liggande ett tag till, samt från det stora aspmötet i Uppsala på torsdag förståss!
Tack för idag
hälsar
Peja och Janne / Naturskolan i Sigtuna
Aspprojektet dag 5 måndag 21 april
Den här veckan börjar det spännande arbetet med att vittja romfällorna som lagts ut förra veckan. Dagens klass fick börja med att lyfta upp en av kräftburarna vi lagt ut för att romkorn skall fastna på den. Däri låg istället en liten aborre! Längre fram längs ån som var Verkaån idag så smög vi ner till kanten vid den lilla fackverksspången ett litet gäng i taget och alla fick se de stora asparna som står där. Inte så många men rejäla bitar är de och dom fannas ju faktiskt där! Tidigare på morgonen såg jag och Janne också ett litet stim med aborre som säkert kalasar på kaviar för fulla muggar. Även någon liten fisk typ löja syntes där.
Här syns de första romkornen vi fångat på en annan kräftbur. Vi tog hand om några som las i provrör med konserveringsvätska. De skall skickas till Uppsala universitet (och sen vidare till Sydkorea faktiskt) för artbestämning via DNA analys. 
Lite andra överraskningar fanns också i burarna.
När vi är ute såhär så hittar vi ju hela tiden en massa annat också, här är lite läckra vårstämningar från i förmiddags.
Vi käkade lunch vid Marängsån, lustigt namn som blir helt olika beroende på betoningen. Här fick vi se en ensam asp som dock snabbt simmade iväg och inte syntes mer. Det blev i alla fall mer romkorn insamlade och bävern visar vad den kan också här.
Naturskolan tackar för ännu en härlig och spännande dag som innehöll en riktigt rejäl långpromenad och många läckra upplevelser.
I morgon blir det paddling igen i Lövstaån.
Morsning Peja och Janne / Naturskolan i Sigtuna
Aspprojektet dag 4 torsdag 17 april
Idag var ingen klass inplanerad, vi har istället försökt sammanfatta de erfarenheter vi får de första tre dagarna för att kunna planera kommande inventeringsdagar. Janne har också varit iväg och lagt ut fler romfällor i både Lövstaån, Verkaån och Marängsån. Vid Verka fick han se asp! En enorm asp förstod jag på telefon, En meter och tio kilo har angetts som maxlängd och vikt, Janne uppskattade den här till lite över en meter, men det är ju svårt att mäta en fisk under vattnet noggrant såklart. Det som talar för att mätningen ändå är trovärdig är att han var mycket nära fisken.
I morgon kommer tyvärr inte den klass som var inplanerad. Tillfällig personalbrist gjorde att det inte blev möjligt att göra som tänkt. Men nästa vecka kommer tre nya klasser måndag till onsdag och på torsdag skall jag och Janne åka på aspsymposium i Uppsala.
På återhörande
Peja och Janne / Naturskolan i Sigtuna
I morgon kommer tyvärr inte den klass som var inplanerad. Tillfällig personalbrist gjorde att det inte blev möjligt att göra som tänkt. Men nästa vecka kommer tre nya klasser måndag till onsdag och på torsdag skall jag och Janne åka på aspsymposium i Uppsala.
På återhörande
Peja och Janne / Naturskolan i Sigtuna
Aspprojektet dag tre 16 april
I går kväll åkte jag till Rotsunda för att se den kända lekplatsen där igen, och det är på kvällen det är som bäst!! Vattnet kokade av aspar, jag tror det var minst hundra fiskar, alla i storlek 60-70 cm ungefär. En väldigt häftig syn, det är bra att ha en strålkastare med sig, de verkar inte störas ett dugg av att man lyser på dem. Jag rekomenderar det varmt. Jag vet inte hur länge de håller på men gissar att det är kulmen på leken just nu iochmed att det var så väldigt mycket fisk. Det är bron där Staffans väg går över Edsån man skall spana från. Gör det!
Idag har vi paddlat sträckan från Lövstabron och ner till Garnsviken. Liksom igår var några föräldrar med under dagen och det har vi verkligen haft glädje och nytta av. Det är många små och stora bekymmer överallt hela tiden men ändå fungerar allt jättesmidigt. Denna stäcka var överraskande starkt strömmande och smal och vindlande. Det satte oss på prov en del
men det redde ut sig allt eftersom.Utifrån aspperspektiv så var sträckan inte så intressant, det var inte tillräckligt strömt för asplek tror vi och verkade inte vara hårdbotten någonstans förutom vid Lövstabron där vi startade. Det kanske är där det sker om det nu är någon asp som leker i ån. Det blir spännande att se vad romfällorna ger för resultat. Vattnet är så grumligt här att inget under ytan syns.
fikapaus på åkanten
Nu skall vi vidare!Det var också mycket hinder över ån idag, det var gott om bäverfällda träd att ta sig under/över/igenom på många ställen
Vi fick se en groda som hoppade på en åker under lunchpausen och den såg så tjock och konstig ut; den visade sig vara två! Det var en hane och en hona som parade sig. Vädret var med oss idag också, och solen kom fram efter ett tag och värmde gott. Vi kom nästan ända till till Garnsviken som var vårt slutmål, ja, ett par kanoter tog sig faktiskt ända fram till sjön genom värsta bäverland. Men tillbaks till Lövstabron fick vi ta oss till fots, det var inte möjligt att paddla i sådan motström som det visat sig vara i ån.
Så vi hittade som tur var en pytteliten båtuppläggningsplats med liten åkerbilväg till och gick i land, ja, någon eller några passade faktiskt på att bada tillochmed. Idag plurrade även Janne och vi är mycket glada att vi investerat i vattentäta kameror. Det sista som hände var att vi fick se snok, huggorm och kopparödla i princip samtidigt i stenskravlet vid brofästet vid Lövstabron, därefter sa vi tack för idag och skildes åt. Nöjda efter en bra dag igen så instruerade vi våra tappra medhjälpare från Söderby om ny plats att hämta upp kanoterna, Det är verkligen så att vi inte vet hur det skall bli förrän i sista stund med det ena och det andra men det kan inte hjälpas, sådan är ju den verklighet vi är ute för att uppleva och studera. Hittills har vi både överlevt och haft väldigt spännande och roligt.
Hälsar Peja och Janne / Naturskolan i Sigtuna
Aspprojektet dag 2 tisdag 15 april
Vi samlas vid Hova nära bron där Lövstaån går under vägen.
När solen kom fram började markerna att torka upp och dimmorna steg. Vi är på väg till Forsbyfallet på gränsen mot Knivsta. 
Fallet är fantastiskt vackert, de senaste dagarnas regn gör att det är full fart på vattnet, men också att det är mycket grumligt. I går kväll rapporterades gäddor stå och lura i bakvattnen, de är här för att leka de också. En kille stod på span vid forsnacken och fick se tre fiskar pila förbi i fallet, de var "ett par decimeter" långa, men vi vet inte vad det var för sort. Det är svårare med fisk än med fågel, allt går blixtsnabbt och vattnet är svårt att se in i.
Man blir lite hypnotiserad av att stå och spana och lyssna på bruset, men Näcken visade sig inte, bara näckmossa utan romkorn. Vi la ut fler romfällor här för att kunna se nästa vecka om det fastnat något.
Så här ser hönsnätsmodellen ut. De binds fast med linor och några stenar stoppas i som tyngd vid behov. Det blir spännande att se hur de fungerar.
DAGS ATT PADDLA IVÄG
Här kliver jag i kanoten, straxt innan kunde vi spana på en gammal vackert vitstjärtad havsörn som kretsade över Hova. Ormvråkar, lärkor i mängder, tofsvipor, gulsparv och gräsänder fanns runt oss mest hela dagen.
Idag var paddlingen från ett ställe till ett annat ner längs ån. Det var ganska bra fart på vattnet men intte alls någon fors förstås. Det gjorde att kanoterna lätt snurrade om så att aktern kunde hamna först och det blev lite rörigt ibland. Det var svårt att hålla tillräckligt avstånd så det blev mycket krockande.
Vi kom till en gammal traktorbro som vi inte kunde komma under och där stannade vi och åt lunch. Vi hade verkligen tur med vädret, solen stekte och det blev riktigt varmt.
Den fortsatta turen blev riktigt läcker, då åkte vi igenom Kölingen nedanför sjöberget. Kölingen är en gammal sjö/våtmark som dikats ut men nu under vårfloden var det verkligen som att hamna mitt i en fågelsjö. Beckasiner flög upp i stora mängder, gräsänder och grodor kvackade, krickor (sveriges minsta andfågel) flög runt och hördes överallt. Grågäss kacklade här och där och jag tror gäddleken var igång i ett hörn, det var stora plask därborta i alla fall. Dubbeltrastar flög också smattrande runt. Här skall naturvårdsåtgärder genomföras framöver har jag hört så att Kölingen kan behålla sin vattenyta under större delen av året och inte bara under vårfloden.
Efter Kölingen dök några bökiga passager upp där vi fick staka och dra oss fram. Ganska möra av paddling och sol närmade vi oss slutet på turen. Det sista vi fick se var ett litet träd fällt av en bäver för inte så länge sedan.
Det är verkligen häftigt att detta djur blivit såpass vanligt under senare år.
Nu ligger kanoterna kvar på plats och väntar på morgondagens klass och fortsatta upptäckter.
Tack för idag.
Peja och Janne / Naturskolan i Sigtuna
Måndagens bilder
Aspprojektet dag 1 måndag 14 april
Idag började vi. Kanoterna hade levererats till en parkeringsficka mellan järnvägen och E4án lite söder om Rosersberg. Eleverna kom cyklande på andra sidan järnvägen och vi kunde titta på varann genom tunneln där Verkaån rinner igenom banvallen. Verkaån rinner från Fysingen till Oxundasjön. Genomsvettiga på en gång efter kanotsjösättning kunde 11 kanoter snart glida iväg uppströms mot E4án. Vi fastnade i vass och annan bråte och det var inte så lätt att styra rakt i början. Märkligt hur E4, Arlanda flygplats, Svinrakan, Mac Donalds och järnvägen omgav oss från alla håll och ändå befann vi oss mitt i naturen! Vi letade efter strömmande vatten med sten och grusbotten, som är Aspens lekmiljö.
Framme vid E4án stannade vi för rådslag. Det blev frökens entusiasm som bestämde, vi tar oss under! Det var mycket trångt och gott om spindelnät, nån fick en spindel i munnen men vi klarade oss igenom helskinnade och nu sken solen varmt, långtradarchaffisarna vinkade och tutade muntert, lärkan sjöng och tre ormvråkar kretsade över oss. Nu hade alla blivit varma i kläderna. Men något strömmande vatten hittade vi inte. Till sist vände vi tillbaks till järnvägen för lunch på en åker. Jag och Janne smög oss iväg på en egen liten spaningstur neråt ån där vi visste att det var lite mer fart på vattnet. Vi såg fisk, sekundsnabba glimtar som svischade förbi bland strömmande vatten men om det var aspar vet vi inte säkert. Någon jag såg tydligare såg mer ut som björkna eller kanske brax men andra skulle kunnat vara asp kanske, det gick så förskräckligt snabbt och var skuggigt och mörkt inne bland träden.
Efter lunchen dök Jens från lokaltidningen upp och dokumenterade vårt arbete. Vi gick alla bort till det strömmande vattnet och spanade så gott det gick. Vi la också i romfällor, dvs hönsnät och kräftburar som de klibbiga romkornen gärna fastnar på. Får vi inte se nån säker asp så kan vi skicka in några romkorn (om vi får några) på DNA analys via Uppsala universitet till Sydkorea. DNA analysen ger svar på om romkornen verkligen kommer från asp eller om det är mört- eller idrom istället. Mört och id leker vid samma tider och platser och deras romkorn är väldigt lika varann, det skiljer bara nån tiondels millimeter i diameter i genomsnitt i storlek, annars helt lika.
Vi avslutade med att gå och tittade på en jätteasp (trädet alltså) som blivit fälld av en bäver tvärs över ån. Tänk att bävern finns här, och att de kan fälla såna jätteträd! Otroligt, det började då också regna och straxt hagla otroligt mycket så vi fick fly tillbaks till vår utrustning och cyklar. Vi fick under dagen rapport från Magnus på Upplands Väsby Naturskola som också var ute och tittade på asp med en klass. De var på Sveriges kanske mest kända aspleklokal i Rotsunda och hade sett asp!! Så jag och Janne avslutade dagen med att åka dit för att för första gången i våra liv verkligen få se en asp på riktigt. Vi fick se mängder. Uppskattningsvis 40-50 stycken längs en hundrameterssträcka av ån. Ett magiskt trick är polaroidglasögon, med dem på massor av fisk, utan glasögon bara skymtar av enstaka fiskar, oerhört effektiva!! Asparna såg ut som torskar på något vis, stora och liksom mjuka och smidiga, inte som såna där stela pansarmörtar. Jag tyckte definitivt att de såg aptitliga ut, men aspar är faktiskt fridlysta nu under lekperioden. Tänk om torsken kunde fridlysas också.
I morgon skall vi träffa en ny klass och uppleva nya äventyr.
Hälsningar Peja och Janne / Naturskolan i Sigtuna
Framme vid E4án stannade vi för rådslag. Det blev frökens entusiasm som bestämde, vi tar oss under! Det var mycket trångt och gott om spindelnät, nån fick en spindel i munnen men vi klarade oss igenom helskinnade och nu sken solen varmt, långtradarchaffisarna vinkade och tutade muntert, lärkan sjöng och tre ormvråkar kretsade över oss. Nu hade alla blivit varma i kläderna. Men något strömmande vatten hittade vi inte. Till sist vände vi tillbaks till järnvägen för lunch på en åker. Jag och Janne smög oss iväg på en egen liten spaningstur neråt ån där vi visste att det var lite mer fart på vattnet. Vi såg fisk, sekundsnabba glimtar som svischade förbi bland strömmande vatten men om det var aspar vet vi inte säkert. Någon jag såg tydligare såg mer ut som björkna eller kanske brax men andra skulle kunnat vara asp kanske, det gick så förskräckligt snabbt och var skuggigt och mörkt inne bland träden.
Efter lunchen dök Jens från lokaltidningen upp och dokumenterade vårt arbete. Vi gick alla bort till det strömmande vattnet och spanade så gott det gick. Vi la också i romfällor, dvs hönsnät och kräftburar som de klibbiga romkornen gärna fastnar på. Får vi inte se nån säker asp så kan vi skicka in några romkorn (om vi får några) på DNA analys via Uppsala universitet till Sydkorea. DNA analysen ger svar på om romkornen verkligen kommer från asp eller om det är mört- eller idrom istället. Mört och id leker vid samma tider och platser och deras romkorn är väldigt lika varann, det skiljer bara nån tiondels millimeter i diameter i genomsnitt i storlek, annars helt lika.
Vi avslutade med att gå och tittade på en jätteasp (trädet alltså) som blivit fälld av en bäver tvärs över ån. Tänk att bävern finns här, och att de kan fälla såna jätteträd! Otroligt, det började då också regna och straxt hagla otroligt mycket så vi fick fly tillbaks till vår utrustning och cyklar. Vi fick under dagen rapport från Magnus på Upplands Väsby Naturskola som också var ute och tittade på asp med en klass. De var på Sveriges kanske mest kända aspleklokal i Rotsunda och hade sett asp!! Så jag och Janne avslutade dagen med att åka dit för att för första gången i våra liv verkligen få se en asp på riktigt. Vi fick se mängder. Uppskattningsvis 40-50 stycken längs en hundrameterssträcka av ån. Ett magiskt trick är polaroidglasögon, med dem på massor av fisk, utan glasögon bara skymtar av enstaka fiskar, oerhört effektiva!! Asparna såg ut som torskar på något vis, stora och liksom mjuka och smidiga, inte som såna där stela pansarmörtar. Jag tyckte definitivt att de såg aptitliga ut, men aspar är faktiskt fridlysta nu under lekperioden. Tänk om torsken kunde fridlysas också.
I morgon skall vi träffa en ny klass och uppleva nya äventyr.
Hälsningar Peja och Janne / Naturskolan i Sigtuna
Asp-projektet med Naturskolan i Sigtuna
Det började i höstas med att vi fick veta att det fångats 18 aspar i Garnsviken i Sigtuna. Asp är faktiskt en sorts fisk i det här fallet, en sällsynt fisk som kan bli en meter lång och väga tio-tolv kilo sägs det. Den enda jag hört talas om som ätit asp sa att det inte var så gott, men det kan ha varit tillagningen, gotlänska idbullar och åländska mörtbullar lär vara bra och aspen borde inte vara sämre, snarare tvärt om!
Aspen leker som laxar, de vandrar upp i forsande vattendrag för att lägga sin rom på sten- och grusbottnar där det är gott om syre i vattnet, deras rom är ovanligt känsliga för låga syrehalter. Vi tänkte då att det vore väl en himla bra uppgift för ett antal skolor/klasser i kommunen att ta reda på var dessa garnsviksaspar leker! Det är nämligen deras lekplatser som är dess Akilleshäl om de nu hade haft en häl. Sådana vattendrag har ofta rätats ut, byggts dammar med fördämningar, vägtunnlar och annat som kan hindra dem att vandra upp till sina lekplatser. Ingen lek - inga nya aspar.
Kan vi hitta lekplatsen kan vi kanske också se till att den skyddas från förstörande exploatering. Sagt och gjort, vi började alltså leta rätt på intresserade skolklasser samt ta reda på så mycket som möjligt om aspens levnadsvanor. Vi hittade mycket spännande material via google och youtube med hjälp av latinska namnet Aspius aspius (Linné 1758). Många engagerade aspexperter har vi träffat och talat med och läst forskningsrapporter av, och alla är mycket nyfikna på vad vi kommer få för resultat! Vi sökte och fick också kommunens miljöstipendium som stöd för projektet.
Sju klasser från fyra skolor nappade på idén och projektet börjar idag den 14 april 2008.
Hälsar Peja och Janne / Naturskolan i Sigtuna
Aspen leker som laxar, de vandrar upp i forsande vattendrag för att lägga sin rom på sten- och grusbottnar där det är gott om syre i vattnet, deras rom är ovanligt känsliga för låga syrehalter. Vi tänkte då att det vore väl en himla bra uppgift för ett antal skolor/klasser i kommunen att ta reda på var dessa garnsviksaspar leker! Det är nämligen deras lekplatser som är dess Akilleshäl om de nu hade haft en häl. Sådana vattendrag har ofta rätats ut, byggts dammar med fördämningar, vägtunnlar och annat som kan hindra dem att vandra upp till sina lekplatser. Ingen lek - inga nya aspar.
Kan vi hitta lekplatsen kan vi kanske också se till att den skyddas från förstörande exploatering. Sagt och gjort, vi började alltså leta rätt på intresserade skolklasser samt ta reda på så mycket som möjligt om aspens levnadsvanor. Vi hittade mycket spännande material via google och youtube med hjälp av latinska namnet Aspius aspius (Linné 1758). Många engagerade aspexperter har vi träffat och talat med och läst forskningsrapporter av, och alla är mycket nyfikna på vad vi kommer få för resultat! Vi sökte och fick också kommunens miljöstipendium som stöd för projektet.
Sju klasser från fyra skolor nappade på idén och projektet börjar idag den 14 april 2008.
Hälsar Peja och Janne / Naturskolan i Sigtuna
